en kasse röbeedårr

Pappa kom med en plastpåse rödbetor.

Röbedor som det heter. Vissa ord är på väg att försvinna, det blir tydligt när man pratar med äldre generationer. Mamma skrev på sin blogg om bunke och bunke. Skål och hög. Smula jästen i en bunke och en bunke rödbetor. Enligt min man har jag aldrig använt bunke i betydelsen hög.
Kasse och plastpåse. Säger nog aldrig kasse längre. Kanske plastkass. Helkass…
Mina ingifta släktingar från Värmland/Södermanland påpekar gärna små skånska finurligheter. Som att jag säger vars en istället för var sin. Eller vaschinn som de säger. Själv har jag flyttat från en kust till en annan skånsk kust och fnissar åt uttalningsskillnader, som gympa och gympa. Med kort och långt y. Eller tåg och tåg. Med långt ååå eller skånskt eeeaauuuu.    

Och pratar vi om gammelmoster Ingeborg, 92 år, så är det ett helt annat språk. Som man förstår men inte kan härma. Med tydliga influenser av danska och tyska.

Och så finns det ju nyskånska, där man gör nya ord. Som stålpapäror.