Nu har all Tramadol försvunnit ur knoppen och jag inser att jag hade aldrig kunna hålla den höga nivån på bloggen som mina senaste två inlägg. Så inga mer hjärtan eller sötisar. Och ingen liten söt videoblogg. Bara så ni vet. Back to normal. Ironi kommer säkert hänga kvar dock, sorry Sofia.

Härromdagen fick jag ett härligt skatbo till bukett av mamma. Om mina ögon någongång i framtiden säger till på allvar att jag inte kan jobba framför en dator, så skulle jag kunna tänka mig florist. Jag skulle väl kunna ha ett litet hörn på vår B&B-gård i Frankrike, Jesper?

Annonser