You are currently browsing the monthly archive for mars 2011.
Julrosen, vi har nog bara en…
Pärlhyacinterna – ser så otåliga ut när blomman själv kommer upp ur marken…
Maximilia bestämde sig igår för att göra en tidning (eller bok var det tänkt från början) på det gamla traditionella sättet. Papper och penna. För att inte bloggen ska missa detta fotograferade hon så klart av tidningen när den var klar. Mamman var inte sen att uppmuntra detta! : )
Första sidan. En helsideannons från Ica Maxsi – Där ka man handla. (Inte en dålig slogan!) Artiklar kopierade från Maxis reklamblad: Glassbåtar, kyckling, kycklingklubbor (först stod det bara kycklingklubb, och oj vad hon tyckte det var roligt – vem vill vara med i en kycklingklubb?!), Godis, Äpplen.
Redaktörens sida. Om hennes idoler; Brule, Sanna, Däni, Erik Sade, DManikar (mkt coolare stavning än The Moniker), Sara Varja. Och en liten påminnelse om vad det är för dag idag: De våfäldagän e på ferdan.
närbilder…
De våfäldagän e på ferdan
Sida tre. Lite samma tema, viktigt och nöje. Viktigt är Alfabetet. Och: Dar hthn olyka i Japan (Det har hänt en olycka i Japan, det har inte undgått denna 5-åring). Och så lite Melodifestival på det: Sviflaj och Lida Sublad som var med i Mälodifätivalän 2011. (Tjugohundraelva, mamma, förra var tjugohundratio)
Sida fyra. Ego – Maximilia högst upp. Och ännu en idol: Lady Gaga. Bokstäverna är baklängesskrivning av det som lyste igenom från sida 3, dvs Det har hänt en olycka i Japan baklänges och utåin…
närbilder…
Sida fem. Mammans sida om vad vi gjort under dagen.
vintern känns avlägsen idag.
Nothing lasts forever…
Jag har jobbat i ett tajt litet team i tre år. Totalt sammanflätade och ihopaslingrade. Avslutar varandras meningar, blickar säger allt, relationer blir allt djupare. Styrkor och svagheter blottas. Speciellt just nu. För vi ligger i skilsmässa. Teamet är splittrat. Och allt blir så tydligt. Behovet av bekräftelse har aldrig varit större. Om möjligt ännu djupare och mer analyserande samtal. Vad gör du blir hur känner du. Den fantastiska, utvecklande, spännande och ibland kämpiga resan vi delade har vi avslutat. Nu är vi bara goda vänner. Och f.d. kollegor så klart. Ny sorts vänskap, så befriande.
Marimekko – In Good Company.
Utmärkt minnesbärare från tiden In Best Company.
känner ni hur det bubblar till lite?
vintern kan ha lämnat skåne.
spänningen stiger, precis som vårblommorna.
Här fixas det… glitter å glamour…
Härromdagen läste jag ut Margaretha Sturessons ”Om det så skulle kosta mig livet”. Margaretha beskriver hur hon fastnat i en sekts nät, hur hon bröts ner och sedan de kämpiga åren på psyket. Jag blev tagen av boken, hade svårt för att lägga den från mig.
Igår var vi på Hem&Villa mässan i Malmö. Och där var de. Sekten. Sekten som skulle driva demonerna ur Margaretha driver också ett vildmarkscenter i Höör. Jag stelnade till, alla hår på kroppen restes. Jag kunde knappt passera.
Så nära, för nära. En bok som kändes, oavsett vad som är sant. Men sen att se dessa s.k. vildmarksmänniskor. Verklighetsflykten som det innebär att läsa en bok till att de finns i min verklighet. Obehagligt.
maximilia.wordpress.com 