You are currently browsing the category archive for the 'Svårkategoriserat' category.
Min pappa har flyttat in i ett hus där källaren har kaklats av en plattsättare som gillar uttrycket – man tager vad man haver. Och sen skojar man till det med att göra lite extra mönster med de mönstrade kakelplattorna. Galet. Och kul.
mobilbilder från pappas källare…
Ett sms från Lindex som erbjöd 30% rabatt,
max 15 min i affären kunde jag unna mig,
snabbprovade alla kappor och jackor,
men den jag provade först var min,
min smak, min modell och min stil,
och min storlek
och väldigt lik mammas moster Ingeborgs kappa…
kom igen hösten, jag är beredd!
en del…
- njuter av andras matlagningskunskaper
- pratar med kollegor
- tar en promenad
- suckar över sin lunchlåda
- tränar
- jobbar
- beklagar sig
- läser aftonbladet
- hånglar
men andra kladdar på Valter
Hej,
Vad kul att du och en bunte andra tittar in varje dag!
Bara en liten fråga – vad heter du?
Vi hörs!
Kram k & M
Extra kram till Jesper, Cillen & Cia som sa hej i förra inlägget. : )
syfte
mina studier & yrket kräfver att jag ser på min blogg som ett socialt medium. två-vägskommunikation. frågeställningen lyder – kan vi komma närmre sanningen, tack.
teori
enklaste kommunikationsmodellen: Avsändare -> Budskap -> Mottagare och nyckelordet Feedback.
sherlock: det som är klurigt är att lista ut om mottagaren av budskapet har uppfattat det som avsändaren avsett. på en blogg har mottagaren lika stor möjlighet som avsändaren att sända ett budskap. iaf i ord. snabb feedback.
metod
ACR: eftersom bloggar erbjuder statistik kan man räkna på direkt feedback, dvs kommentarer. Det kallas Average Conversation Rate och så här räknar man: antal läsarkommentarer/antal inlägg.
kvantitativ analys
min statistik: 382 kommentarer – 5% (uppskattat antal av egna kommentarer) /159 inlägg = 2,3 kommentarer i medeltal.
slutsats: ett lagom lyckat inlägg får alltså 2 kommentarer. man skulle kunna kalla det konversation eller två-vägskommunikation.
kvalitativ analys
hemliga gäster: det som känns lite grumligare är mörkertalet. dvs övriga besökare som inte kommenterar. och besöksstatistik visar att mottagaren kommer tillbaka för ytterligare budskap. statistiken här på wordpress vill jag väl inte gå i god för direkt, men jag har iaf en växande skara som återkommer. eller möjligtvis nya besökare på genomresa varje dag.
problematisering: varför lyckas jag inte engagera dem? är de inte min målgrupp? är det bara familjen? språkförbristningar? vilka är deras behov? andel text/bild? kommer de tillbaka bara för att de är nyfikna på om jag äntligen lyckats med ett inlägg som engagerar dem? vill de inte skylta med att de läser min blogg? vet de inte hur man gör?
exempel: hörde av min bror att en tjej som jag pluggade med följer bloggen. och att hon kände som om hon känner mig eftersom hon följer min blogg. vi känner så klart varandra, eller är kända för varandra, men jag har ingen aning om vad hon gör. vad engagerar henne så pass att hon en vacker dag ger sig till känna här?
exempel2: och hon är inte den enda.
reviderad slutsats: ser man det på det sättet, är detta långt ifrån ett socialt medium. två-väg är en tydlig en-väg. information snarare än kommunikation.
sammanfattning (svar på frågeställningen)
diktatur. asocialt publiceringsverktyg.
även om uppsatsinlägget är både ovanligt och drygt, så är blomman söt iaf, eller hur?
PS. Jodå, jag fick MVG på D-uppsatsen. Tack för att du frågade.
Just nu visas min och alla andra bloggar på wordpress bara i ”plain text”. All grafik och bakomliggande mallar saknas. Det kommer ordna sig när trafikstockningen i Tokyo har släppt, enligt ”säkra källor” på wordpress forum.
”You can take a look at this website and you will see that there are several outages right now and the ones in yellow are very heavily loaded and response times are very slow. With Tokyo being completely down, that puts a big burden on the other trunks in Asia and has slowed all of them down, so until they have Tokyo back up and running, there won’t be any improvement probably.”
http://www.internettrafficreport.com/
Man lär sig nya saker varje dag.
Mannen har varit ute och fixat en stor rishög på gräsmattan.
Frun känner sig lika risig som högen och har sovit hela helgen.
Dottern börjar bli frisk efter en veckas feber, host och öroninflammation.
Risigaste familjen.
Vaknade av att sängen skakade!
Satte mig upp och drog efter andan.
Slängde ut en arm mot Jesper.
Vad är det som händer?!
Knappast mobilalarmet med vibrator.
Jordskakning, eller vad det heter?
Det slutar ju inte heller.
Jesper springer in till Mia.
Hon sover som en stock.
Sen – pannan! Exploderade den?
Jesper springer ner.
Jordbävning, heter det ju.
Kollar bort mot nybygget, står väggarna kvar?
Hur får man reda på info?
Ska jag ringa SOS?
Jesper sätter igång text-tv.
Finns det säkrare nyhetskälla?
Fast info kom inte förrän ca en halvtimme senare.
Jodå, jordbävning.
I Sjöbo, 4,5 mil bort.
Kraftigaste i Sverige på 100 år.
Det är länge.
Jesper är på något sätt stolt för att han fått vara med om det.
Jordbävningen påverkade nog Mia ändå.
Hon var sur som ättika när hon vaknade.
Satt nu och tänkte på att det hade varit kul med ett till, så man fick känna efter ordentligt.
Hörde samtidigt om en gubbe på radion som ville ha ett skalv till, för det var längesen frun rörde sig så i sängen.
Kul, faktiskt.
Inget har trillat ner, annars kunde jag lagt upp en bild på det.
Nu, life as usual. Jobbe, jobbe, jobbe.
Fast inte as usual, för jag lyssnar på Radio Kristianstad.
Det händer aldrig annars.
Tillägg: Jesper var inte alls stolt, snarare tyckte han att det var spännande. Han vill gärna dela med sig av sina ”mycket värre” gungiga upplevelser när de bodde i höghus på Taiwan. Sofforna flyttade sig fram och tillbaka, medan de satt lungt och kollade på TV. Så det så.
