You are currently browsing the category archive for the 'den som spar...' category.
Just det, inte juliga gardiner – DJURiga!
Hela mitt linneskåp befinner sig fortfarande i påsar och kartonger i tvättstugan. När jag fick för mig att sätta upp något juligare gardiner i dotterns rum än de vanliga blommiga, hittade jag detta underbara tyg från Åhléns. Köpte det för kanske tre år sedan, och sedan dess har det legat i en prydlig hög i linneskåpet. Och en stökig hög i tvättstugan blev dess räddning! Snabbt som vinden syddes två längder och dottern blev sååå nöjd.
Man kan ju likagärna ha djurgardiner som julgardiner, eller hur?
Återanvändning är inne. Så inne att Ikea återanvänder en annons (favorit i repris) från 1992 i dagens DN. Gillar.
Men det jag gillar mest är budskapet. So what om ekonomin har rasat, du kan leva lika bra ändå! Ok, sen tycker de att man skulle kunna spendera sina sista 25 kr på 8 kaffemuggar, men grundtanken och slutklämmen är god.
”Nu är vi inte så självgoda att vi inbillar oss att IKEA är alltings lösning. Men vad vi vill säga är detta: Tiderna blir ljusa om du inte hänger läpp. Och i samma ögonblick som du börjar vända på slantarna, så får du mer pengar i fickan. Och vi kan hjälpa dig en god bit på väg. Och du, ett gott humör är mer än pengar. Särskilt i dessa dagar.”
Ja, ett gott humör är verkligen värt mer än pengar!
Positive thinking. By Ikea. To the people.
Äntligen börjar hörnet i vårt s.k. matrum (till skillnad från matsal, förstår ni) likna nåt!
Vår underbara kökssoffa har tagit sin självklara plats. Kuddar, så klart, och ett lapptäcke som jag sydde för säkert 15 år sen. Ett gammalt slagbord som sällskap (tänk vitoljat). I fönstret trivs Maximilias blommor och på hyllorna trivs mina saker.
De fina kryddburkarna på närbilden (Rörstrand Arom) kom mamma med härromveckan. Hon trodde jag kanske gillade dem… Skojar du, eller! Mormor hade köpt dem för många herrans år sen och mamma har aldrig gillat dem. Hon berättade dessutom att när 4-kryddorblandningen kom fick folk dille på att ha den till allt och speciellt mindes hon farmors hemska varma mackor… Många känslor i en gammal kryddburk. Nu njuter jag av dem!
Det som återstår är att sätta upp tavellister för kokböcker, måla bordet och slipa golvet. Sen så!…
CC – hoppas ni blir sugna på att komma hit och jobba hos mig någon gång, för här sitter jag! 
Före bilder och förebilder, läs mer här…
För många herrans år sedan (nästan 20!) fick jag en fyndfotölj av min bror. På Ikea i Älmhult hade de ofta s.k. testprodukter som såldes ut på fyndavdelningen. Min fina fotölj fick åka golf hem, fråga inte hur vi fick in den…
Den har alltid fått plats i något hörn, men den solblekta klädseln har varit sorglig länge. Många gånger har jag tänkt att jag ska mäta fotöljen för att se om den har liknande mått som någon nyare variant på Ikea. Men det har aldrig blivit av…
Men så plötsligt händer det! Ikea reade ut överdrag för bara 95 kr, och då var jag tvungen till att chansa! Och visst blev det bättre än innan! Fast det är lite fööör beiget i sovrummet nu.
Sovrummet livas så klart upp av dottern som direkt provade om den funkade. Sedan bäddades nallarna ner, och hon la sig i vår säng… : ) Den rödrutiga lilla kudden tillhör den gamla klädseln…
Jag lägger ut tyget på bordet, visualiserar länge, saxen vilar tungt i handen. Jag lyfter saxen… Men nej, måste visualisera lite till.
Jag har svårt för stora klipp. Ofta åker tyget tillbaka in i linneskåpet igen. Oklippt. Kanske kan jag ha det till något annat. En bättre idé kan dyka upp i visualiseringsprocessen.
Kanske beror det på mitt tillvägagångssätt. Mönster är inget för mig. Det visualiseras och klipps direkt. Och när jag fastnar innan ”direkt”… blir det liksom inget.
Kanske beror det på att många av mina tyger är ärvda av min samlande gammel-moster som till råga på allt var sömmerska. Undrar om hon bara visualiserade och klippte. Kanske.
Men ibland är stora saxen framme och klipper till dopklänning, kjolar, byxor, gardiner och örngott utan att det blinkas. Problemet med att klippa på frihand är ju att man sedan syr efter den klippta tänkta linjen…
Fördelen med att ha lite klipp-ångest är att mitt linneskåp alltid är välfyllt! Fast jag hade hellre haft det så här städat, men nu är det härligt kreativt i stället. Eller nåt.
alla tyger får så klart inte plats här… när vaserna flyttade in, fick övriga tyger flytta till kökssoffan…
För ett par veckor sedan byttes det sovrum. Svärmor med man var på intågande och vi skulle städa. Jag började med att byta gardiner, vilket jag hade tänkt på länge. Sen kom mannen upp och undrade om det var denna helgen vi hade tänkt byta rum… Nja, det var det ju egentligen inte… Men man kan ju inte missa en sån här chans – mannen erbjuder sig! Så projekt byta rum startade. Sängar släpades, byråer tömdes och fylldes igen, skrivbord kastades ner i källaren och dammet yrde. Som tur var så var det inte så längesedan kontorsdelen rensades och sorterades, så det var enkelt att flytta. Det tog 6 timmar och ovanvåningen var det enda som blev städat den dagen! : )
När jag tittar på bilderna upptäcker jag nåt kul… Jag ser min lgh som jag hade på gymnasiet – för 18 år sedan! Mina randiga linnegardiner, Arka-stolen som jag ärvt av mamma, min älskade randiga Ikea-matta ligger tvärs under sängen och under ett lakan döljer sig en solblekt rödrutig fotölj som min bror fyndade åt mig på Ikea och som vi på något märkligt sätt fick in i hans lilla Golf… Vad märkligt. Tonårssovrum? Jag som trodde det såg vuxet ut. Eller hade jag vuxet sovrum på gymnasiet? Hmm, en sak är säker iaf - den som spar han har…
Bakom den lilla dörren som skymtas ligger min garderob. Mannen har en egen på andra sidan av våningen.
Det som är kvar att göra (förutom att skruva upp sänggaveln…) är det lilla projektet med att sätta upp panel i tak och snedtakssidan, bredspackla och måla andra väggen samt lägga in nytt golv. Om 5 år kanske… Fast jag undrar om den fula bården får sitta kvar så länge…
Visar gästrummet en annan dag…
Hittade dessa sprillas nya (men gamla) snyggingar i förrådet. De fick följa med in i köket och kommer åka upp på våra nya hyllor (så fort hyllorna är uppe…).
Jag hade en gammal moster som samlade på allt, bland annat gul/gröna Kockums-emalj grejer. Nu samlar tydligen jag också. För jag kan ju inte göra mig av med alla kannor, spannar, muggar, pottor… Eller?
Vackra gamla taiwanesiska kakformar, den ena med det kinesiska tecknet för dubbel lycka. Vilar på en tavellist hemma hos oss, som ett minne av mannens barndom på nämnda ö.
Fler bilder på trä finns här: tisdagstema.se
… är veckans fototriss…
i höstas hittade vi dessa skönheter i en maskinhall.
maskinhallen var nyare än maskinerna, så de är säkert inputtade och bevarade här av ren kärlek.
den översta bilen är en skördetröska, men den slår nog inga rekord nuförtiden…
Helt oemotståndlig, men inget som prioriteras i vanliga fall. En överraskande utförsäljning med 50% rabatt gav mig chansen att köpa en underbar Pergola-skål. Att ha framme och njuta av…
Man måste kasta ut en skål när man köper en ny, sa mannen. Näe, det gälls väl inte när nästan alla andra skålar i skåpen är arvegods? Som Carola, tex.
