Förra helgen rensade vi på Mias rum och la sånt som hon ville sälja i en flyttlåda. Lådan har vilat hela veckan eftersom risken var stor att hon skulle ändra sig… Idag var det dags för loppis lapis ute på gatan. Förväntningarna var stora eftersom många en del promenerar förbi vårt hus. Hon började skriva prislappar imorse, men eftersom det var för jobbigt (hon skrev ”dennahärkostar5kronor”) beslöt hon sig för att allt skulle vara gratis. Tillsammans kom vi fram till att man kunde ju säga priset.

Så började den långa väntan.

En farbror med hund. Två tonårskillar. En dagiskompis på cykelträning.
Nej, inga napp.

Butter , butter tjej.

Men så fick vi syn på ett par med barnvagn och två pudlar. Kunde de svänga in på vår väg kanske?! JO! De kommer! Mia var så beredd! Tappade lite fokus när hon fick klappa hundarna… Oj, skulle hon få nåt sålt?! Mamman plockade fram tre kronor som hon ville ge i bidrag för att Mia var så söt, men då protesterade jag lite… Då har hon ju fortfarande inte sålt något! Så Mia valde ut Lille Skutt till dem.

Så, dagens första och sista försäljning, lycklig tjej och 3 kr i sparbössan!